Det gyllene tillfället
Jag svarar jämnt på vad alla andra säger. Jag säger inget roligt själv. Jag vill få alla att skratta. Jag vill inte vara "bortglömd" men ibland känns det som att jag inte är "en i gänget". Jag är bara en förföljare. Jag önskar jag vore en människa som inte behövde följa efter hela tiden. Och om någon frågar personligare frågor, då är det bara mina närmaste vänner som frågar mig det. Om någon skulle fråga mig vem jag gillar och jag inte anser att den personen ska veta det - då säger jag; ingen. Kanske därför många tycker jag inte är helt ärlig ibland? Vad vet jag?
Jag funderar mycket över mig själv. Ibland känner jag mig bara så JÄVLA feg som när jag ska fråga något och hela tiden letar efter ett "gyllene tillfälle". Klart det inte finns några såna. Såsom jag säger till andra (våga) så måste jag också kunna göra själv!
Men försöker man inget, vinner man inget!
Till sist: lyssna inte på Tokio Hotel. Det finns mycket bättre musik att lyssna på!
dalle
Sjukt bra tips de där om emo-bögrna! Du har bra smak om vad som inte är bra smak! =)
